I need someone who sees the bad in me, and still wants me.

de senaste veckorna har det hänt lite för mycket i mitt liv för att det ska gå att processa på en gång. det första som har hänt är en del problem på kärleksfronten som har gjort mig ledsen och förvirrad. fattar inte att det ska vara så jävla komplicerat jämt, tycker bara att det kunde räcka med att älska någon och så var det bra sen, men det verkar ju inte hända i mitt liv. alltid är det något som sätter käppar i hjulen, och nu när det för en gångs skull inte är mina känslor det är fel på så är det omständigheterna som är fel. jag vet fan inte. vi får se hur det går helt enkelt. dock är jag ganska van att "fira" alla hjärtans dag själv som tur är, det är baksidan med att vara drottningen av långdistansförhållanden. brukar få en blomma på posten liksom, kul! :) eller jo det är väl kul, men nån gång hade det ju varit kul med en romantisk middag och röda rosor från handen på KILLEN, inte från handen på ett blombud :P men men.

sen har jag kommit på att jag kanske borde byta jobb. bara sådär. det började med att jag lunchade med sofie, och plötsligt satt jag och pratade med hennes chef i telefon. och efter ännu ett par korta sekunder hade jag varit på intervju och blivit erbjuden ett jobb som jag förmodligen inte kan tacka nej till. det är helt enkelt för bra. jag är så trött på fitt-landstinget och deras personalpolicy där du inte är värd mer än ett begagnat plåster, så det skulle vara kul att testa på något nytt och fräscht. detta innebär isåfall att jag måste ringa till min nuvarande chef i eftermiddag och säga upp mig. ehh. hur gör man det? borde man be om ursäkt? troligtvis inte eftersom jag från och med det ögonblicket kommer bli behandlad som luft, så nej jag ska nog bara säga som det är. det som kommer bli ännu jobbigare är att berätta för alla underbara som jag jobbar med att jag ska sluta. det känns sjukt jobbigt. jag var en millisekund från att säga det imorse, men jag kunde inte få ut orden ur min mun för jag hatar att göra folk ledsna/besvikna :( usch, och nu måste jag säga det imorgon istället.

som om inte detta vore nog har min finaste finaste robin lämnat sverige och åkt till australien. inte okej. eller jo, jävligt okej för honom eftersom jag inte kan komma på en enda person som förtjänar det bättre, men desto sorgligare för mig som liksom blev kvar. jag vill också åka utomlands och bosätta mig ett tag, tänk om man skulle göra det? hur roligt hade det inte vart? men det är så jobbigt att veta vad jag skulle göra med allt, lägenheten framför allt, vill ju inte bli av med den! men man kan ju alltid fundera på saken ett tag och återkomma sen. eftersom jag alltid tenderar att tänka för snabbt så kanske jag borde prova att göra tvärtom en gång bara för att se vad som händer :)

det kändes bra att skriva ner allt det här, nu kanske jag kan sova lite. sist av allt måste jag få vara lite bitter över att alla (inte alla, men det känns så) är på mycket varmare platser än jag, och det är jävligt kallt i det här landet just nu. jag dör. godnatt!