Bang bang my baby shot me down

jaha. då har man sagt upp sig då. genom ett telefonsvararmeddelande, haha. det känns både bra och sorgligt. bra med tanke på att jag kommer börja på en hundra gånger bättre arbetsplats, iallafall som det verkar, kommer få närmre till jobbet och bättre betalt. sorgligt för att jag har världens underbaraste kollegor på mitt nuvarande jobb, jag har trivts så otroligt bra med dem att det inte är sant, och jag kommer sakna de allra flesta otroligt mycket. men i den kalla hemska världen är man sig själv närmast och måste tänka på sin egen utveckling i första hand, så det känns ändå som ett bra beslut. 

har haft en supermysig natt på jobbet med gulligaste ing-marie och en sköterska jag aldrig träffat innan, men som berättade helt otroliga historier om allt hon har varit med om. människan har åkt med röda korset och jobbar i länder som afghanistan, indien, sudan och kenya. helt jävla otroligt och så inspirerande, jag önskar att jag hade lite mer erfarenhet så skulle jag åkt igår! jag ska också göra sånt, det bara är så, skiter i vad som krävs för att bli antagen. det är en av mitt livs största mål och drömmar, och jag blir så himla glad när jag träffar såna människor som ger mig lite hopp om att man inte måste gå och ruttna och servera kaffe till bortskämda människor resten av sin "karriär". jag vill göra nåt som har betydelse, dramatiskt och verkligt och på liv och död. tänk att kunna förändra något i världen som verkligen har en mening, att fixa så att ett barn får växa upp med sin mamma istället för på barnhem, att utbilda sjukvårdspersonal i u-länder så de kan förbättra sin sjukvård eller vårda oskyldiga civila som skadats i krig. så sjukt givande hade det varit.